Det faktum att jag i år ska fylla 50 är ingen hemlighet. Däremot har jag länge hävdat att jag inte ska ha något kalas. Ikväll var alltså Ulla och jag bjudna på middag av Matts o Sara och så där i förbifarten säger sonen att Emma hänger med också.
Sagt och gjort, efter fullgjord Strömstad Tramp blev vi hämtade för resa till hemlig ort.. ca 1 kilometer. Där väntade ett helt gäng släkt och vänner som skulle ha 50 års fest för mig. Det tog 20 respektive 22 år för mina ungar att göra mig mållös – men idag lyckades ni älskade ungar! Tack för fest, mat och allt arbete som ni lagt ner för min skull.
Det blev en fantastisk kväll med många skratt och när vi skrattar som allra mest – Gud vad jag saknar farsans skratt, tänk vad han i sin krafts dagar skulle ha njutit av detta.
För vad fick jag då förutom presenter i paket och den stora presenten av allas närvaro – jo en egen revy. Som ett pärlband serverades den ena favoriten efter den andra, Ulf Karle vet hur en anrättning ska serveras. Som Anders konstaterade; vem katten får en egen revy?
Tack Ulf Karle, Helen Mattsson, Nina och Bosse Markendahl, Carina Andersson, Maria Tuimala, Gun Johansson, Pernilla Åberg och Ulf Hansson för denna kavalkad! Jag blev underhållen, rörd och berörd!
50 års festen som inte skulle bli av, blev av. Jag är helt oskyldig till det och fullkomligt blåst – men väldigt, väldigt nöjd och tacksam för sådana barn, familj, släkt och vänner.
Barbro Svensson har rätt när hon säger; det är få kvällar, som showkvällar, det är så kvällar ska va!
peterdafteryd 